Jag tog mig till Systemet för att handla inför kvällens, eventuella, event. Jag visste vad jag skulle ha så jag tog ett par raska kliv mot ölavdelningen och började söka efter mina nya favoriter, Spendrups 33 cl, billigaste i sortimentet. Helt plötsligt hör jag någon säga:
”-Ursäkta mig…”
Jag tittar upp och förstår att killen pratar med mig.
”-Har du något gott vin att rekommendera?”
Jag blir helt ställd. Vad vill ha mig? Raggar han på Systemet? Vill han röva bort mig?
”-Nä” säger ja, ”jag är inte så duktigt på vin”, ler lite och fortsätter med mitt.
Han ursäktar sig och försvinner.
Skönt, tänker jag, jag kan ju faktisk ingenting om vin. Jag går till kassan, betalar och börjar traska hemåt. Då slår det mig. Jag vet ju visst vilka viner jag tycker om. Varför skulle jag inte kunna rekommendera någon som så snällt frågar om vintips? Herregud. Jag blev alltså så paff när en främmande människa tilltalar mig på ett ställe där jag inte är van att prata med okända personer, så jag blir stum. Jag skämdes hela vägen hem och funderade på det man kallar för svenskhet. Jag, fördomsfria,ungdomliga, sociala Hanna, har insett att jag är en äkta svensk…
skip to main |
skip to sidebar
Här är den, bloggen som förändrade allt! Eller kanske något. Man kan alltid hoppas.
Detta är jag.
- Hanna.
- Stockholm, Sweden
- 25 år. Nyexaminerad kulturledare. Nöjd med tillvaron.
2 comments:
Om det varit motsatta omständigheter, dvs. en tjej som frågat en kille om tips, hade det garanterat varit andra bullar. Killen skulle lagt till med värsta Bengt Frithiofsson imagen och gjort allt för att kvinnan skulle få rätt vin.
Inget personligt menat Hanna. Du bara agerade exakt efter normen, dvs. kvinnonormen.
Det var verkligen typiskt svenskt. Men jag tror knappast det har något att göra med vilket kön man har, inte i dagens tider iaf. Jag hade nog gjort samma sak som hade och seeen tänkt: va fan sa jag inte något smart för?! Värsta snygga tjejen ju :p
Post a Comment