Tillökning i familjen.

Och det är inte bara en. Inte heller två. Utan flera stycken, nästan uppåt trettio nya motionärer som hade tagit sig till mitt favoritpass denna tisdag. Det är ny termin och gratis prova-på-vecka och det var faktiskt fullt på golvet, platserna tog slut.
Jag tittar mig runt omkring medan vi mjukar upp kroppen till Björn Skifs och jag känner hur en glädje sprider sig i kroppen och alla de där skitsakerna som legat och gnagt under dagen är helt plötsligt borta. För det har varit segt att komma tillbaka till skolan och tentan, med Csn och framtida projekt, men nu…nu är allt som bort blåst. Bara genom att röra på kroppen till musik tillsammans med andra människor visar sig vara rena terapin och ett gigantiskt lyckopiller.
Jag spanar in gubbarna som tar sina första skutt på gympagolvet och jag får hålla mig för att inte skratta lika mycket som de gör åt sig själva. Och jag trodde aldrig att det skulle kännas så bra att se mina gamla familjemedlemmar. Jag tror till och med att jag har saknat dem lite. Det var inget nytt pass, för vår ledare hade varit förkyld, men nästa gång så. Nästa tisdag ska vi ses igen.

Tack så mycket för idag, familjen. Tack, postmannen.