Nu är det jul igen.

Jo då, dan’ före dopparedan’ minsann. Är hemma i Älmhult hos mor och far och förbereder allt som hör juletiden till. Har klätt gran (som det kommer demonstrering av här nedan), klätt klappar och klätt mig själv med några extra kilon i form av choklad och annat gott. Precis som det ska vara!



Skolan är slut för detta år och jag ska erkänna att jag är mycket nöjd med terminen efter en kort utvärdering. Till och med juridiken känns bra. Vårt lilla skådespel, sista uppgiften innan lovet, gick bättre än förväntat. Tycker verkligen att jag förtjänar ett par dagar ledigt.

Har redan träffat mina godingar Emma och Jenny, och nyförvärvet, Jennys lille Gottfrid. Vad kan man säga? De är söta, de små liven. Hade även lite klapputdelning. Och det har börjat bra vill jag säga. Tack, kära vänner!

Så, dagen med stort D imorgon. Det kommer gå till som vanligt. Konsert på torget, äta grisar hos oss och avnjuta mat, Kalle och klappar hos Sara. Tror att det kommer blir en bra jul, som det brukar bli. Juldagen blir det öl och dans i glada vänners lag. Ser jag fram emot. Sedan bär det norr ut och sedan över Östersjön. Längtar!

Bjuder också på bilder från mitt och Niklas julbak i form av lussekatter. Katterna är det mumsigaste baket under julen, enligt min mening. Vad tycker du? Är pepparkakorna bättre månne? Eller knäcken kanske…?



Hoppas ni får en härlig jul och en bra början på ett förhoppningsvis underbart år.


Till er alla, en riktigt GOD JUL.

Min hemliga familj

Det är tisdag och jag har spenderat ännu en timma med min hemliga familj. Jag har inte berättat detta för någon innan, och jag tror inte ens att familjemedlemmarna själva vet att de har några släktband med mig. Rent biologiskt har de faktiskt inte det heller, men känslan av att vi har något ihop är svårt att undgå. Vi motionerar tillsammans på Friskis och Svettis en gång i veckan. Och om man har sett varandra kämpa , svettas och grimasera och efteråt avnjutit avslappning liggandes bredvid varandra kan det lätt kännas att man har något gemensamt.
Det slog mig nämligen idag att just dessa dagar antagligen ser hyfsat lika dana ut för oss alla, runt sextio stycken. Man gör det man ska under förmiddag och eftermiddag för att sedan packa väskan medveten om att ska få försvinna i sig själv mitt bland alla andra. Att det kan kännas så härligt att stå där och studsa runt med människor man antagligen aldrig skulle träffa annars och många har man ens inte, och kommer aldrig, prata med. Samtidigt känt det som man är just värsta familjen:

Kvinnan med svettbandet som oftast ser arg och överansträngd ut men som antagligen ser ut så när hon är som bäst.
Den lilla blonda damen med cykelväska.
Den långe mannen med postenemblem på t-shirten som har mest energi av alla men som smittar av sig till oss andra.
Kvinnan iklädd gräsliga blanka tights med noll koll på rytm och koordination men som garanterat är där varje gång.
Nyförvärvet med randligt linne och en uppsyn som påminner om Lars Danielsson.

Nya medlemmar kommer och går. Just nu hoppas jag på en man som antagligen har släpats dit av sin hustru. Misstänker att han aldrig gjort något liknande innan, vilket göra att man ständigt har ett brett leende på läpparna. Allra störst har hans egen fru.


Länge leve gemenskapen.

En lysande jul.

Ännu en gång har december nalkats och julen är på intåg. För min egen del har jag haft jul sedan en vecka tillbaka. Niklas kommer antagligen inte hem till oss innan jul så vi var tvungna att redan förra lördagen sätta upp vår nyinköpta platsgran med pynt och tillbehör. Resultatet ser ni här nedan:



Igår fortsatte jag med resten av julbestyren och satte upp stakar och stjärnor (vi har dock ingen stjärna hängandes utan en cirkel, mycket fint!). Även detta bjuder jag på i detta inlägg. Ska erkänna att det är ganska mycket för Niklas skull. Kanske han är lite intresserad hur vårt hem ser ut i juletid… Speciellt eftersom jag precis har upptäckt att vi har för få vägguttag, och att han kan ha med ett finger med i spelet trots att han inte är hemma för tillfället. Hans kärlek till ljuset, lampor för att vara mer exakt, har gjort sig påmint. På något sätt kan man kalla denna mörka årstid för den ljusa årstiden då vi använder det elektriska ljuset mer än vanligt, och på Seminarievägen kan vi vara glada att elen ingår i hyran… Men vacker som tusan är det! Eller vad tycker ni?



P.S. Ni har väl inte glömt att titta på julkalendern?