Ja, jag klarade det! Hade planerat både ett glatt inlägg och ett med sovdomar och fula ord. Tur nog så blev det trevliga. En sten har lyfts från mitt hjärta. Pulsen gick i hundatio när jag satt på bussen mot universitetet och när jag gick mot sekreteraren som skulle lämna över domen tror jag banne mig att jag inte hade någon puls över huvud taget. Men sen gick den upp i hundratio igen när jag såg ett litet G överst på framsidan. Tänkte genast vilka olika uttryck damen skulle få se under dagen. Hälften av oss i klassen var godkända, och alltså (förhoppningsvis) lyckliga som jag. Undra då hur den andra hälften ser ut när de får sin tillbaka. Och hur hon ser ut? Hon log iallafall mot mig. Kanske för att jag genast fick ett ganska fånigt, men lyckligt leende på läpparna. Jag: 66p. 50 G och 75 VG. Yessss!
Nu känns hemtentan jag sitter med genast mycket enklare, likaså det kommande grupparbetet.
Ute lyser solen över ett höstigt Växjö. Blå himmel.
Inget kan stoppa mig!
P.S. Ett minitjut: Dagen blev ännu bättre.Äntligen fick jag syn på 003! Knappar sakta men säkert in på pappa som är på 009.
skip to main |
skip to sidebar
Här är den, bloggen som förändrade allt! Eller kanske något. Man kan alltid hoppas.
Detta är jag.
- Hanna.
- Stockholm, Sweden
- 25 år. Nyexaminerad kulturledare. Nöjd med tillvaron.
7 comments:
Härligt, härligt att läsa det du skriver !
Just nu gräddar jag pannkakor med riven ost i . Knaprigt värre. Ärtsoppa därtill, men punschen får vi avstå.
Mamman
Gött mos, Hanna!
Skönt att höra glädjetjutet!
Njut av höstvädret. Vi (=barnen och jag) kanske kör en runda till Växjö imorgon - är du hemma?
Tack för en go eftermiddag! Kan man kanske få en recension av teatern senare?
Ha en go kväll!
POK
Nu har jag varit här inne och pillat...Såg att jag hade lyckats med konststycket att publicera min kommentar två gånger, skulle ta bort den tänkte jag å det blev ju fint - not.
Pus å kram ialla fall
Post a Comment