Ensam hemma.

Det är jag, varm O'boy, en äggmacka och Janis Joplin ikväll. Lite småmysig. Som sagt så är jag allena. Min karl har lämnat mig (bara fram till söndag) för en tripp till Stockholm och weekend i Skåne. Jag får helt enkelt klara mig själv. Eftersom jag har bott mer ensam än med någon misstänker jag att det ska gå ganska bra de här dagarna. Jag säger som Rickard Wolff sjunger: " Det är skönt när du åker, men bättre att ha dig kvar". Ja, eftersom vi då inte har bott ihop så länge, så har det inte känts precis skönt när han åker. Kanske kan det vara gött nån timma sådär, men sen börjar jag inse att det inte finns någon annan än jag i lägenheten. Men, han är tillbaka på söndag och jag är inte den som inte kan underhålla sig själv!
Jag hade sett fram emot samkväm med ScenkonstCampus igår, men förstås så fick jag en släng av Niklas sjuka. Jag fick helt enkelt ställa in. Ville inte gå på krogen med magproblem, ni kan tänka er scenariot själva... Som tur är finns Stallarna kvar, Scenkonst åxå och, banne mig, nån gång ska jag dit.
Och på lördag är det The party of the year, har jag hört...I'll be there!

Hösten är här och jag bara njuter! Är inte det den bästa årstiden? ( Vi kan ju göra en liten undersökning, så lägg gärna en röst på er favvisårstid i gästboken). Vackra färger, klar luft och det är alldeles underbart att gå långpromenad. Det är inte för kallt, inte för varmt. Och ingen nedrans snö och slask, gassande sol och svett som lackar. Man kan ta snygga bilder på träd och blad, och när det ruskar kan man sitta innomhus igen med tända ljus och film, utan att få dåligt samvete. En sak kan jag erkänna, och det är det inte är helt behagligt att vara billös i den värsta regnstormen påväg till skolan... men annars. Ingen höstdeprission här inte!

Nu ska jag mysa vidare. O'boyen är uppdrucken, mackan är uppäten och Janis har slutat sjunga. Jag kommer dock inte hänga läpp för det. Tror att en clementin ligger i fruktskålen och att en bok väntar på att bli läst...

Länge leve hösten!