Ni hängivna Scrubsfans förstår kanske vad det här handlar om. I avsnitt tretton i säsong tre, har man, konstigt nog, en toalett på sjukhustaket. Det visar sig att den som sätter sig på denna toalett och uträttar sina behov, får en uppenbarelse. För vissa av dem är själva uppenbarelsen att våga sätta sig på en allmän toalett, speciellt på ett tak…, medan vissa bara tycker det är gött att njuta av den fina utsikten och samtidigt lyckas få insikt på något som verkat obegripligt. Varför jag tar upp detta är därför jag igår nämligen kom jag på vart jag få mina insikter och uppenbarelser. Min ”taktoalett” är de varma och luftfattiga lokalerna på Friskis och Svettis.
Jag tycker själv att det är klyschligt när folk säger att ”när man tränar kan man koppla bort allt”, men jag ställer mig helt och håller bakom detta påstående, som är sant. Så många gånger jag gråtit över uppsatser, slitit mitt hår för olästa böcker och svettats för inlämning av tentor, men faktiskt, efter de första trampande takterna till en Hit FM-plåga är tankarna av skolångest puts väck. När jag ser de andra gymnasterna kan jag inte annat än bli glad. Jag har berättat om min Friskisfamilj förr, men de är verkligen värda att nämnas igen. Jag har skrivit om lyckan av att se de andra lika glada, svettiga och illröda i ansiktet som jag, och egentligen har nog uppenbarelsen kommit tidigare, men jag insåg det inte förrän igår. Det var då min mammas ord verkligen bevisade sin rätt: människa är människas största glädje. Jag vill dock reservera mig angående rubriken och säga att mammor faktiskt inte alltid har rätt, men ganska så kloka är dem nog allt. I alla fall min! Och speciellt i detta fall. Hon har sagt det mer än en gång och jag har nu insett att hon har rätt.
Puss och kram, mamma!
