Typiskt svenskt.

Jag tog mig till Systemet för att handla inför kvällens, eventuella, event. Jag visste vad jag skulle ha så jag tog ett par raska kliv mot ölavdelningen och började söka efter mina nya favoriter, Spendrups 33 cl, billigaste i sortimentet. Helt plötsligt hör jag någon säga:
”-Ursäkta mig…”
Jag tittar upp och förstår att killen pratar med mig.
”-Har du något gott vin att rekommendera?”
Jag blir helt ställd. Vad vill ha mig? Raggar han på Systemet? Vill han röva bort mig?
”-Nä” säger ja, ”jag är inte så duktigt på vin”, ler lite och fortsätter med mitt.
Han ursäktar sig och försvinner.
Skönt, tänker jag, jag kan ju faktisk ingenting om vin. Jag går till kassan, betalar och börjar traska hemåt. Då slår det mig. Jag vet ju visst vilka viner jag tycker om. Varför skulle jag inte kunna rekommendera någon som så snällt frågar om vintips? Herregud. Jag blev alltså så paff när en främmande människa tilltalar mig på ett ställe där jag inte är van att prata med okända personer, så jag blir stum. Jag skämdes hela vägen hem och funderade på det man kallar för svenskhet. Jag, fördomsfria,ungdomliga, sociala Hanna, har insett att jag är en äkta svensk…

En uunderbar helg.

Det var ett tag sen… Var tiden, lusten och orken tar vägen har jag ingen aning om, men nu vill jag gärna berätta om min helg i Älmhult.
Jag tog bussen till hemstaden (byn) på torsdagen i ett härligt, soligt väder för att få en liten längre helg med föräldrarna. Och den goda maten. Själva målet med helgen var att fira mamman som har fyllt 60 år. Det vankades fest på lördagen för hela familjen med karlar och barn.På fredagen tog jag en promenad i det fortsatta vackra vädret, gick hem för lite läsläxa och mamma kom hem för att förbereda besöket av Lola. 95 år och bättre minne och spänst än de flesta. Jag tog sedan bilen till mellansyrran för påhälsning, men redan hade jag börjat längta efter Niklas som skulle anlända till Älmhult station vid nio. Efter pizzamiddag och På spåret kom han äntligen, dock 30 min för sent. Men huvudsaken var att han kom till mig! Mycket bra inledning på helgen.
Lördagen inleddes med lyxfrulle, fint väder och en runda till Pingstkyrkans second hand. Tyvärr blev det inte några fynd utan fortsatte till ett annat Fynd. Ingen lycka där heller, men lyckliga var vi redan, så det gjorde inte så mycket. Vi drog oss hemåt, tog en tupplur för att sedan börja med förberedelserna för det stundande kalaset. Finporslinet ställdes fram, ballonger blåstes och vinet hälldes på karaff. Gästerna droppade in och kvällen blev mer än lyckad. Fantastiskt att vara hemma tillsammans med de man tycker mest om. Vilken kväll! Och klicken på moset var ändå att Carola inte kom direkt till Globen.
Söndagen bjöd på Ikea, systerbesök och allmänt degande. Det blev middag innan Niklas var tvungen att ta tåget mot Stockholm, ännu ett slötåg visade det sig. Jag saknade honom redan innan hade åkt, men vilket helg jag har haft. Den bästa på länge.

Hoppas att jag inte väntar riktigt lika länge till nästa inlägg.