Stockholm? Malmö? Göteborg?

Kom hem i måndags från en underbar långweekend i Stockholm/ Haninge. Det var musikal, Cosmonova, lyxmat, men bäst av allt var sällskapet. Åkte hem allena och kommer vara så i veckorna. Tomt, men vi har turen att leva på 2000-talet med telefoner och bra tågförbindelser.

Efter att ha vistats i huvudstaden började jag åter igen fundera över livet efter skolan. Var ska man ta vägen, jobba och bo? Har nämligen varit bombsäker på att Stockholm är min framtida destination, men jag börjar så smått tvivla. Det finns både för- och nackdelar. Utbudet är det bästa, mycket vacker stad, bra förbindelser med resten av Sverige och mina (förhoppningsvis) blivande arbetsgivare är belägna där. Det som jag kände nu var att det tar tid att ta sig överallt, kan bli för mycket folk och att det är något hotfull stämning lite hela tiden. Kanske det blir Malmö ändå? Nära till släkt och vänner, något mindre men ändå ett stort utbud. Men sist jag bodde där var jag inte alltid lika förtjust. Visby då? Eller stannar jag kvar i Växjö? Älmhult…? Börjar tro att det kommer sluta i Göteborg eftersom det är den stad jag är minst sugen att bo i. Också för att jag har siktat in mig att bli högsta hönset på Göteborg Filmfestival. Kanske man måste bo där då?Ja,ja, det kommer visa sig i framtiden. Beror väl på jobb och min kärlek. Är nog inte så oroligt egentligen, men man kan man alltid spekulera.

Bjuder denna gång på lite bilder från den gångna helgen. Hoppas ni gillar det.Nu ska jag förbereda min extreme make-over. Bilder på det kommer så småningom.

Ha en härlig lill-lördag.

Vi som inte bryr oss.

Jag var i Älmhult för att ta itu med diverse källarlådor som visat sig var mina och jag gjorde en undersökning om det var något att spara. Fallet var faktiskt så, så det mesta fick vara kvar, och jag låter de vara kvar i hos mor och fars förråd. Jag och Niklas har cirka tre centimeter utrymme kvar i vårat. Dock var det inte detta jag skulle komma till utan om en upptäckt jag, och min mor, gjorde på stationen när vi väntade på mitt tåg. Det jag såg var ett rosa band, ett av många tusen som sitter på var och varannan människas jacka. Faktiskt fick jag lite nog.

Ska utveckla detta något då jag inte vill bli uppfattad som en person som är för bröstcancer, vilket det ibland kan kännas att man upplevs som när man är den enda av hundra människor på en kvadratmeter som INTE har den lilla rosa dekorationen. Så är inte fallet. Jag har haft personer i min närhet som blivit utsatta av sjukdomen och jag tänker mig att detta även gäller de som har köpt bandet, och vi vet att det inte en något att skoja om. Det som stör mig är det jag precis har presenterat: att det idag ser ut som att man är en människa som är kall och inte bryr sig, om man inte bär ett rosa band. Ska också erkänna att jag inte har skänkt några pengar till detta projekt, vilket faktiskt dessa människor har gjort. Det ska de såklart vara stolta över och speciellt glada ska vi kvinnor, inklusive mig, vara. Jag känner ändå att grejen har blivit för mycket. Varenda jäkel spinner på detta, matställen, matfabrikörer, klädaffärer och träningsställen. De visar att det är en angelägenhet för alla, men rätta mig om jag har fel när jag påstår att det dessutom är ett spel för gallerier och för marknadsföring (= mer klirr i kassan). Omtanke i all ära men att stoltsera med sin givmildhet för något som känns lite för självklart, nja, jag vet inte... Jag menar inte att vi bryr oss för mycket eller att det är dumt att det uppmärksammas men att vi uppmärksammar oss själva, det är det jag sätter mig emot. Bry dig och var glad för din insats, det borde räcka.

Inte så muntert inlägg, men det här har ockuperat min tankeverksamhet något, så nu är det ute.

Snart är det natt och jag ska sova. Har börjat läsa Snabba cash, ser fram emot denna. Fick inte tag på I denna ljuva sommartid som jag egentligen tänkt bli min nästa bok, men det kommer en tid för den också. Runt sommartid kanske...


Sov gott på er.

P.S. Det går bra nu: Älmhult gav 004.

Helg med stor K.

Ja, helgen lider mot sitt slut och om jag ser bakåt kan jag konstatera att det har varit en hel del konsumerande av kultur.
Det började på fredagskvällen då vi satte igång med vårt grupparbete (ja, skolgöra på en fredagskväll...). Tanken var att vi skulle "snacka ihop oss", skriva ner lite intervjufrågor till diverse personer för att sedan bege oss till Campus, café Tufvan och spelning med Anna och Idde. Det blev jag och Martina som åkte. Första gången för mig på Tufvan och det helaa mynnade ut till att bli en trevlig upplevelse. Mysigt ställe, tända ljus och trevlig musik. Hel OK spelning. Konstaterade att det var mest par och små tjejgäng som var där. Det höll inte på så länge så vi skyndade oss hemåt, och hemma väntade min karl och Idol. Det blev en mycket trevlig kväll!
Dagen därpå skulle syrran komma så vi använde morgonen till att göra klar hallen. Skitsnyggt, säger jag bara. Välkomna hem till oss, ett styck snygg hall. Vi träffade syrran med barn på stan och gled runt lite. Blev en fika på Askelyckan och sedan fick vi visa vår hall. Avslutade deras besök med ett annat besök, nämligen ett på Maxi. Trevligt att de kommer på besök! Jag hade sedan min kväll utstakad med att det var lördagen då vi äntligen skulle visa Efter Fredrik ( teaterföreställning på Palladuim som vi, ScenKonstCampus, ordnat). Det blev en bra kväll då vi sålde mer biljetter på plats än vad jag räknat med. Till slut var vi 67 personer i salongen, inte illa. Sen var kanske den inte den bästa teatern jag sett, men jag var mycket nöjd med vår insats. En eloge till oss! Niklas fick komma och titta, han stod på gästlistan... Kvällen fortflöt sen hemma med Labyrint och folköl. Somnade sen på en sekund, och sov så gott.
Idag har det varit kultur i den bemärkelsen att jag skrivit på min tenta (typ kulturpolitik). Det går sådär. Har bestämt mig för att lägga den på hyllan till efter Stockholm. Behöver lite distans känner jag. Förstås kommer helgen avslutas i kulturella tecken med att läsa ut Sven Nykviskts biografi och Woody Allens Scoop.
Vet att jag varit lite dålig med bilder, men jag ska erkänna att det inte varit så mycket fotograferande på sista tiden. Skärpning på mig.


Adios. Sven väntar.


P.S. Ett grattis till min kära Emma som fyller 23år idag. Hipp hipp hurra, hurra, hurra!

Glädjetjut nr.2

Ja, jag klarade det! Hade planerat både ett glatt inlägg och ett med sovdomar och fula ord. Tur nog så blev det trevliga. En sten har lyfts från mitt hjärta. Pulsen gick i hundatio när jag satt på bussen mot universitetet och när jag gick mot sekreteraren som skulle lämna över domen tror jag banne mig att jag inte hade någon puls över huvud taget. Men sen gick den upp i hundratio igen när jag såg ett litet G överst på framsidan. Tänkte genast vilka olika uttryck damen skulle få se under dagen. Hälften av oss i klassen var godkända, och alltså (förhoppningsvis) lyckliga som jag. Undra då hur den andra hälften ser ut när de får sin tillbaka. Och hur hon ser ut? Hon log iallafall mot mig. Kanske för att jag genast fick ett ganska fånigt, men lyckligt leende på läpparna. Jag: 66p. 50 G och 75 VG. Yessss!
Nu känns hemtentan jag sitter med genast mycket enklare, likaså det kommande grupparbetet.

Ute lyser solen över ett höstigt Växjö. Blå himmel.
Inget kan stoppa mig!


P.S. Ett minitjut: Dagen blev ännu bättre.Äntligen fick jag syn på 003! Knappar sakta men säkert in på pappa som är på 009.

Ensam hemma.

Det är jag, varm O'boy, en äggmacka och Janis Joplin ikväll. Lite småmysig. Som sagt så är jag allena. Min karl har lämnat mig (bara fram till söndag) för en tripp till Stockholm och weekend i Skåne. Jag får helt enkelt klara mig själv. Eftersom jag har bott mer ensam än med någon misstänker jag att det ska gå ganska bra de här dagarna. Jag säger som Rickard Wolff sjunger: " Det är skönt när du åker, men bättre att ha dig kvar". Ja, eftersom vi då inte har bott ihop så länge, så har det inte känts precis skönt när han åker. Kanske kan det vara gött nån timma sådär, men sen börjar jag inse att det inte finns någon annan än jag i lägenheten. Men, han är tillbaka på söndag och jag är inte den som inte kan underhålla sig själv!
Jag hade sett fram emot samkväm med ScenkonstCampus igår, men förstås så fick jag en släng av Niklas sjuka. Jag fick helt enkelt ställa in. Ville inte gå på krogen med magproblem, ni kan tänka er scenariot själva... Som tur är finns Stallarna kvar, Scenkonst åxå och, banne mig, nån gång ska jag dit.
Och på lördag är det The party of the year, har jag hört...I'll be there!

Hösten är här och jag bara njuter! Är inte det den bästa årstiden? ( Vi kan ju göra en liten undersökning, så lägg gärna en röst på er favvisårstid i gästboken). Vackra färger, klar luft och det är alldeles underbart att gå långpromenad. Det är inte för kallt, inte för varmt. Och ingen nedrans snö och slask, gassande sol och svett som lackar. Man kan ta snygga bilder på träd och blad, och när det ruskar kan man sitta innomhus igen med tända ljus och film, utan att få dåligt samvete. En sak kan jag erkänna, och det är det inte är helt behagligt att vara billös i den värsta regnstormen påväg till skolan... men annars. Ingen höstdeprission här inte!

Nu ska jag mysa vidare. O'boyen är uppdrucken, mackan är uppäten och Janis har slutat sjunga. Jag kommer dock inte hänga läpp för det. Tror att en clementin ligger i fruktskålen och att en bok väntar på att bli läst...

Länge leve hösten!

Glädjetjut nr. 1

Med reservation att inte blir ett nr. 2. Jag har nämligen skrivit tenta idag. Och det kändes riktigt bra! Det värsta med det är ju om jag får tillbaka den och det står ett fult stort U på den och jag måste skriva om, då kommer jag ta tillbaka att det kändes bra. Håll tummarna iallafall att det kommer ett tjut nr. 2.
Kom hem till en sjukling. Inte roligt för honom, men jag såg det från den ljusa sidan att det inte var jag så jag kunde skriva min tenta och att jag nu är ledig i två dar så jag kan vara sjuksyster på heltid. Men jag hoppas att han tillfrisknar snart. Vi ska nämligen bara göra roliga saker nu när jag inte sitter med näsan i alla böcker jag haft. Måla hall, måla bokhylla, sätta upp hylla...

Jaja, jag återkommer. Tjut eller inte. Jag hoppas att min käresta blir frisk så han kan tjuta med mig eller så jag har en axel att tjuta emot om det skulle vara på det viset.


P.S. Om ni har frågor om Sveriges förvaltningssystem eller om ni undar hur EU fungerar så är det bara att slå en pling.